2005-10-01

Big spender Bush

Det allvarligaste hotet mot republikanska framgångar tror jag inte ligger i hanteringen av Katrina, demokraternas motstånd eller korruption i Washington (se tidigare post), utan budgeten. Bush har genomfört stora skattesänkningar men samtidigt inte skurit i kostnader. Tvärtom som har han ökat dem mer än någon president sedan Lyndon Johnson. Han har en skattepolitik som en "small government conservative", men är i verkligheten en "big government conservative." Det går naturligtvis inte ihop vare sig i budget eller i väljarnas huvud.

The Economist skriver om budgetröran i sitt senaste nummer (bara för prenumeranter). Katrina kan komma att kosta 200 miljarder dollar, Irakkrigets kostnader tickar på, samtidigt ska Medicare utökas och kommer kosta 30 miljarder dollar mer varje år, dessutom har Bush skrivit under en infrastruktsatsning på 286 miljarder dollar, 30 miljarder mer än han lovade. I den verkar alla ha fått sina intressen tillgodosedda, bl a finns pengar för två broar i Alaska. Den ena, för 220 miljoner dollar, till ett samhälle med 50 invånare, och den andra, för 230 miljoner till ett ställe där ingen bor. Det är inte direkt det som brukar kallas fiscal conservatism, alltså budgetdisciplin typ.

Här tror jag demokraterna har sin stora möjlighet. Bill Clintons stora presetation var att få ekonomin i balans och tom gå med rejält plus. Demokraterna borde helhjärtat stödja en sådan politik och därmed sno en traditionell republikansk fråga. Bill Clinton tog den till demokraterna, republikanerna har försökt tagit tillbaka den, men är nu i en mycket svår position att få någon trovärdighet i frågan.

En annan som det kan gynna är republikanen John McCain som har siktet inställt på 2008. Han har alltid varit motståndare till den typ av big government conservatism vi nu ser. Där har han en vinnade hand till 2008.

3 kommentarer:

Robert Nordman sa...

Carl: Att det du citerade är en spin syns, om inte annat, med denna mening
"The Republican emphasis on spending restraint at the time also seemed to move President Clinton to the political center."

Clintons "flytt" till den politiska mitten skall snarare ses i skenet av hans tidigare politiska karriär, med guvernörskapet och DLC.

Sist jag hörde gav till och Gingrich rätt mycket cred till Clinton (läs: egentligen hans stab, men det är ju bossen som får äran) för budgetarbetet.

Niklas Frykman sa...

Kombinationen av demokratisk president och republikansk kongress är nog det jag personligen skulle föredra...

Mathias Sundin sa...

Självklart hade republikanerna del i den förbättrade budgeten på 90-talet. Men nu kontrollerar de Vita huset, kongressen och senaten och pengarna rinner iväg.